Okej, vi kör på
Slutet är här

Vänner, jag tror denna blogg är döende.
Flott

Allt det där om att vara på väg någonstans

Att du ens somnar
Hemma på golvet


She, who crushed him that crushed me

Tänk er att ni vaknade imorgon, och all musik var försvunnen.
Ändå gillar jag det

Det är najs på något sätt.
Jag vänjer mig så småningom, jag vet


Jag har det så fantastiskt bra! Så få dagar kvar till studenten. Livet är just nu roligt, fascinerande, intressant och spännande. Jag är så glad att jag bara tillhör mig själv. Jag är så glad att jag är min. Att jag har ansvar för bara mig själv, ansvar för såväl min egen lycka och mina egna missöden. Det är som tennis. Det är bara jag som kör min match. Motståndaren kör sin.
Jaa, jag är glad helt enkelt. En sak jag insåg på min fysiklektion, då jag höll på att få IG i fysik, och vi satt och kollade på en film om munkformade universum i miljontal och andra dimensioner (vafan är ens en dimension egentligen?) så tänkte jag ungefär; fuck, vad stort allting är. Vem faan bryr sig vad jag får i fysik B? Tänk att fysiken fick mig att lugna ner mig över fysiken. Soft. Sånt händer, sånt också.
NU BÖRJAR DET!!!! Och förresten, bara så ni vet, så fick jag tillslut G i fysik. Ha!
The cold stab of ... jealousy

Oh no Fuck, I can't remember my line...
Jag hade aldrig fryst en bild fram tills dess.
Huden på min arm, den minns.
Jag log när jag för första gången frös en bild, den där bilden, vek den, la den i fickan på bröstet.
Ja, i den där jävla fickan på bröstet, ni vet vilken. Nu önskar jag att huden på min arm ville glömma.
Nu önskar jag att jag kunde få tillbaka den där bilden och bränna den med min Betty Boop-tändare.
Such a drag
"Men då måste ju jag bli tennisproffs".
Aj.
With him

I am so totally,
completely
eyepopping
seriously
groundbreaking
passionately
deliciously
in love.
Dagar som dessa

Det här med tacksamhet. Det är ju så otroligt hälsosamt. Jag är i en tid i mitt liv där jag bara känner TACK för allting. TACK för allting jag har, TACK för allting jag får. Jag har människor omkring mig som ger mig energi, som tycker om mig och som jag tycker om. Generösa, glada och vackra människor som jag tror på och som tror på mig. Jag har ett nytt, kanonbra jobb, jag tar snart studenten och då kommer släkt och vänner från hela Sverige bara för min skull. För min dag. Solen skiner och himlen är blå på dagarna. Jag får dricka vin ute i grönskan medan kvällarna luktar sommar, jag får köpa nya asheta skor, jag kan sova med balkongdörren öppen och med svala fläktar som dansar in i just mitt rum. Framför allt så har jag hela mitt liv framför mina fötter att leva bara för min skull, att leva på eget ansvar och med min alldeles egna frihet. Frihet att åka var jag vill, vara med vilka jag vill, se så mycket som möjligt. Herregud, vad mycket jag har. Och det är ju just allt detta jag redan har, och som jag är så tacksam över, som ens gör det möjligt för mig att nu kunna sträva efter ännu mer.
Fem procent
