Jag svär att jag inte blir 25.

Det här med tacksamhet. Det är ju så otroligt hälsosamt. Jag är i en tid i mitt liv där jag bara känner TACK för allting. TACK för allting jag har, TACK för allting jag får. Jag har människor omkring mig som ger mig energi, som tycker om mig och som jag tycker om. Generösa, glada och vackra människor som jag tror på och som tror på mig. Jag har ett nytt, kanonbra jobb, jag tar snart studenten och då kommer släkt och vänner från hela Sverige bara för min skull. För min dag. Solen skiner och himlen är blå på dagarna. Jag får dricka vin ute i grönskan medan kvällarna luktar sommar, jag får köpa nya asheta skor, jag kan sova med balkongdörren öppen och med svala fläktar som dansar in i just mitt rum. Framför allt så har jag hela mitt liv framför mina fötter att leva bara för min skull, att leva på eget ansvar och med min alldeles egna frihet. Frihet att åka var jag vill, vara med vilka jag vill, se så mycket som möjligt. Herregud, vad mycket jag har. Och det är ju just allt detta jag redan har, och som jag är så tacksam över, som ens gör det möjligt för mig att nu kunna sträva efter ännu mer.