Fuck Forever



Den där första gången jag hörde Kids av MGMT och mitt hjärta var lika tunt och skört som ett papper från en billig bibel. Alla de där människorna som inte såg på mig, alla de där människorna jag inte kände. Jag kände ingen på den där centralstationen. Och jag lyssnade på den om och om igen, som om jag förstod redan då.

Jag intalar mig själv att det är så länge sen. Det kommer snart bli år sedan det hände. Så länge sen att jag borde ha glömt, att det borde sköljts ner i havet som fotspår på stranden. Men jag har inte glömt. Jag kommer aldrig glömma. Jag lyssnar på Kids, mitt hjärta ser på mig som en av Pavlovs hundar och gömmer sig bakom revbenen. Kanske kan inte du heller få bort det från insidan av dina ögonlock.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0