Knoppar som brister



Och jag tror verkligen vi behöver de där förändringarna.
Vi får hålla andan när det gör som mest ont.
Sen spricker knopparna och det blir vår igen, fastän ingen trodde det.



Till och med du och jag, vem kunde ana.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0